Duken andas med en påtaglig dimma; ett mjukt, diffust ljus hänger tungt i luften och suddar ut kanterna av scenen. Vattnet, en vidsträckt yta av stålgrått, reflekterar himlens dämpade toner ovanför och skapar en känsla av lugn. Till vänster sticker en robust kaj ut i vattnet, dess form mjukas upp av den atmosfäriska dimman. Några figurer står i silhuetter, till synes förlorade i kontemplationen av den fridfulla scenen.

På andra sidan vattnet tornar en fabrik upp sig, dess närvaro i skarp kontrast till naturens element. En hög skorsten andas ut en pelare av mörk rök, som försvinner i dimman och lägger till en ton av industriell verklighet. Konstnären använder mästerligt en pointillistisk teknik och applicerar små, distinkta färgpunkter som blandas i betraktarens öga och ger målningen en skimrande, nästan eterisk kvalitet. Det är ett ögonblick som är upphängt i tiden, en fridfull men melankolisk blick på en svunnen tid.