Scenen utspelar sig i ett mörkt, grottliknande utrymme, upplyst av ett oroväckande, dämpat ljus. En samling figurer, främst kvinnor, hukar ihop, deras ansikten förvrängda av uttryck av rädsla, vördnad och iver. I mitten sitter en mörk, imponerande figur, vars siluett antyder en demonisk närvaro. Kompositionen betonar den komprimerade, klaustrofobiska atmosfären och förstärker känslan av fasa. Figurerna återges med en rå, gestuell penseldrag, vilket ger scenen en omedelbar och visceral intensitet. Det är en målning som resonerar med rädslorna och ångesterna i en viss era.