Denna fängslande porträtt fångar en jordbrukskvinna med ett uttrycksfullt ansikte präglat av tid och slit. Det medvetna valet av en sidoprofil framhäver hennes distinkta drag—särskilt hennes långa näsa och tunna läppar som tycks förmedla en mängd osagda berättelser. Klädd i en enkel huvudduk konverserar hennes klädsel om ödmjuka rötter, medan hennes blick, med vidöppna ögon och lätt öppen mun, väcker nyfikenhet. Konstnären använder en rik men sträng färgpalett dominerad av jordtoner—nyanser av brunt och grått som förstärks av det klara vita i hennes huvudduk, vilket drar ögonen till sig och framhäver hennes profil mot den mörka bakgrunden.

Den känslomässiga påverkan i detta verk är utan tvekan djup. Man kan nästan höra viskningarna av hennes livserfarenheter och ekona av byliv. Konstnärens teknik visar inte bara på skicklig penselarbete utan också en djup förståelse för karaktären; det känns som om kvinnan träder fram från sitt historiska sammanhang, hennes närvaro svävande i luften. I det bredare perspektivet av 1500-talskonst står denna målning ut, som en del av den nordliga renässansen, där fokus ofta låg på den mänskliga tillvaron, och belyser skönheten i vardagslivet och värdigheten i en ödmjuk existens.