I detta mästerverk i blå nyanser dras betraktaren omedelbart till den impressionistiska framställningen av en majestätisk katedral; det är inte bara en målning, utan ett fönster in i ett flyktigt ögonblick i tiden. Den mjuka otydligheten av strukturens silhuett gör att man kan känna den överväldigande närvaron av Rouen-katedralen—ett bevis både på arkitektoniska under och på andlig betydelse. Monet's penseldrag viskar om ljus och form, fångar essensen av denna älskade plats, och fokuserar mer på känslomässig resonans än på precision.

Kompositionen leker skickligt med ljus och skugga, och inbjuder ögat att dansa över duken. Katedralens majestätiska form växer storslaget upp, nästan spökligt i sin prakthet, medan den nedre delen mjukas upp med ledtrådar av byggnader som ger en känsla av skala. Färgpaletten, dominerad av mjuka blå nyanser, väcker känslor av lugn och introspektion; de kalla tonerna verkar absorbera omgivande ljus, och skapar en lugn atmosfär som inbjuder till eftertanke. Genom detta verk låter Monet oss uppleva katedralen inte bara som ett arkitektoniskt monument, utan som en känslomässig upplevelse djupt sammanflätad med platsens minne - dess ande fångad i stunder av ljus och tystnad, som förkroppsligar essensen av impressionismen.