Porträttet utstrålar en känsla av lugn självförtroende, vilket förkroppsligar essensen av porträttkonst i början av 1900-talet. Subjektet, klädd i en mörk formell kostym, sitter i en elegant fåtölj och utstrålar en aura av värdighet och säkerhet. Hans kroppsspråk — något avslappnat men ändå värdigt — inbjuder åskådarna att reflektera över hans personlighet och livserfarenheter. Sorolla använder mästerligt en begränsad men sofistikerad färgpalett, dominerad av djupa svarta, gröna och subtila höjdpunkter som belyser subjektets ansikte. Denna interaktion mellan ljus och skugga tillför inte bara djup, utan drar även åskådarens blick till de uttrycksfulla ansiktsdragen, där konstnärens penseldrag fångar nyanserna av hudtoner och känslor.

Bakgrunden kännetecknas av mjuka penseldrag, vilket ger en kontrast som betonar figuren. Detta kompositionsval förstärker subjektets närvaro, elegant omgiven av rik grönska. Figurs elegans mot den mörkare bakgrunden väcker en känsla av tidlöshet, men kopplar även till de bredare konstnärliga rörelserna från den tiden — en period då porträtt både var en utforskning av personligheten och ett socialt uttalande. Sorollas karaktäristiska teknik att blanda ljus och skugga tillför ett påtagligt känslomässigt tyngd till stycket, och bjuder in åskådaren till en stund av självrannsakan. Ingen kan undkomma känslan av att ha en koppling till objektet, en snabb inblick i en värld av sofistikering och tyst styrka.