Denna målning fångar en tyst, intim scen där en kvinna ligger tillbakalutad på en elegant, ljusblå soffa med en avslappnad men tankfull hållning. De mjuka, impressionistiska penseldragen skapar en len textur i klädseln och de skrynkliga vecken i hennes olivgröna kjol, som nästan låter oss känna kuddernas mjukhet och tygets tyngd. Hennes uppmärksamhet riktas helt mot brevet hon håller, ett ögonblick fruset i tiden där privata tankar och känslor tycks sväva som papperet i hennes hand. Den dämpade färgpaletten – mjuka blå toner, jordnära grönt och varma grå nyanser – bidrar till en kontemplativ, lätt melankolisk stämning, som om en osagd historia svävar mellan förväntan och minne.

Kompositionen är mästerligt balanserad; figuren är central men lutar sig naturligt och skapar dynamiska diagonaler som leder blicken över duken – från den mörka trästolen till vänster, genom kvinnans eftertänksamma uttryck, till det skrynkliga brevet som ligger på golvet. Scenen andas stillhet men vibrerar av en tyst narrativ spänning. De lätta, lösa penseldragen, typiska för den sena franska impressionismen, ger en mjukhet som kontrasterar mot det skarpa brevet och kvinnans avslappnade men ändå värdiga hållning. Verket bjuder in till reflektion kring brevets emotionella tyngd i en tid då korrespondens var en viktig bärare av intima band och personlig historia.