I detta hjärtevärmande verk står en ensam soldat mitt i ett dystert krigssystem, försjunken i en stund av djup introspektion. Klädd i en livlig röd uniform som skriar sig i kontrast med de dämpade bruna tonerna i slagfältet, håller han ett brev—förmodligen nyheter hemifrån—nära ansiktet. Uttrycken i hans ansikte och på brevet tycks förmedla en rad olika känslor: hopp, längtan, kanske till och med sorg. Bakom honom kramar suddiga figurer ihop sig i bakgrunden, vilket betonar känslan av isolering mitt i slaget. Färgvalet väcker en blandning av värme och öde, avsett specifikt för att väcka empati hos betraktaren. Konstnären fångar spänningen i krigstiden, där även den minsta symbolen kan bära enorm betydelse.

Själva kompositionen dyker ner i kontrasten mellan soldatens livfulla kläder och den dystra miljön. Millais använder lysande ljus och skugga skickligt; de ljusa elementen drar betraktarens öga rakt till soldaten, vilket gör honom till fokuspunkten i det dämpade bakgrunden. Detaljerna i hans kläder, från intrikata mönster till mjuka texturer, ger ett taktilt i verket. Det visar inte bara på ett levande ögonblick i tiden, utan fångar också essensen av mänsklig emotion i turbulenta tider, och bjuder in betraktarna att reflektera över sina egna band och känslor av separation.