Scenen utspelar sig i en mörk, klaustrofobisk fängelsehåla, återgiven med en mästerlig användning av chiaroscuro; spelet av ljus och skugga är centralt för dramat. En grov stenvägg bildar bakgrunden, mot vilken två figurer kontrasterar skarpt. En, till synes svag och utmärglad, ligger utsträckt, badad i det knappa ljuset, vilket tyder på fängelsets härjningar. Den andra, en man med imponerande kroppsbyggnad och vilt, ovårdat hår, kämpar mot sina bojor. Hans ångestfyllda uttryck och upplyfta arm säger mycket om förtvivlan och trots. Konstnärens penseldrag är djärva, med synliga penseldrag som bidrar till scenens råa känsla. Färgpaletten domineras av jordtoner – brunt, ockra och grått – vilket förstärker känslan av instängdhet och förtvivlan. Det är en påtaglig känsla, som den kalla, fuktiga luften i själva fängelset.