En scen av rå, instinktiv skräck utspelar sig framför oss. En monstruös gestalt, en jätte, böjer sig framåt, med ögonen vidöppna av ett vansinne som får själen att frysa. Köttet har en sjuklig, blek nyans, mot en bakgrund av ogenomtränglig mörker, vilket antyder en ursprunglig tomhet där allt föds och konsumeras. Figuren mun är en gapande käft, en fasansfull virvelvind från vilken en karmosinröd våg av blod strömmar ut; den är låst i en grotesk konsumtionshandling. En hjälplös, naken form hålls upp, klämd i jättens desperata grepp, en liten, sårbar figur som erbjuds den obevekliga hungern. Konstnären använder mästerligt kontrasten mellan offrets mjuka kött och rovdjurets grova, monstruösa form för att förstärka den känslomässiga effekten. De lösa penseldragen, den begränsade paletten av jordtoner och den slående avsaknaden av ljus tjänar bara till att understryka scenens uråldriga våld.