Detta självporträtt är ett slående exempel på konstnärens distinkta stil. Konstnären ser ut på betraktaren, med en touch av melankoli i ögonen, hans blick är både direkt och självbeskådande. Appliceringen av färg är djärv, med synliga penseldrag som skapar en känsla av textur och omedelbarhet. Valet av en relativt dämpad palett – jordfärger som accentueras av enstaka livfulla inslag – bidrar till målningens allvarliga, nästan dystra kvalitet. En hatt sitter på hans huvud, kastar en skugga och bidrar till porträttets gåtfulla natur.

Bakom figuren ser vi en glimt av en annan målning, som i sig är ett fönster in i konstnärens värld. Den antyder teman om sexualitet och det exotiska, som var centrala i konstnärens senare verk. Kompositionen känns intim, som om vi får ta del av ett privat ögonblick. Den här målningen är en mästarklass i att använda färg och penseldrag för att förmedla känslor och psykologiskt djup, och fångar ett ögonblick av självreflektion och konstnärlig avsikt.