Verket är en livfull representation av en figur, en rökare, vars drag är något suddiga men ändå fängslande. Subjektet placeras mot en lugnande blå bakgrund som framhäver de jordnära tonerna i personens kläder och hatt. Van Gogh använder tjocka, uttrycksfulla penseldrag som antyder rörelse och liv - dragen är dynamiska och ändå avsiktliga, nästan som om han skissar karaktärens personlighet på duken. Varje virvel och linje är genomsyrad av känslor, och man kan nästan känna tyngden av hatten och den grova texturen av kappan. Detta väcker en känsla av intimitet, vilket inbjuder betraktaren att fundera på tankarna hos denna kontemplativa figur. Det finns en tyst spänning här; betraktaren känner att det finns en historia bakom det ansiktslösa ansiktet; ett liv som har levts, kanske förlorat i tankar, delar ett ögonblick med oss när vi observerar.

Färgpaletten är en harmonisk blandning av blått, brunt och ockra, vilket är klassiskt för Van Goghs stil under denna period. Användningen av kontrasterande färger lägger djup och livlighet till kompositionen. De varma tonerna av kappan och de kalla tonerna av bakgrunden kompletterar varandra vackert, vilket skapar en balans som drar ögonen till sig. Detta verk, som slutfördes 1888 under hans tid i Arles, representerar en avgörande fas i Van Goghs utforskning av färg och form, en period som kännetecknas av känslomässig djup och uttrycksfull detalj. Detta verk visar inte bara konstnärens tekniska skicklighet, utan reflekterar också tidens sociala verkligheter, där figurer som denna soldat var både en produkt av sin miljö och en symbol för den bredare mänskliga upplevelsen.