Den här suggestiva scenen fångar ett stilla ögonblick vid en flod där flera figurer, troligtvis bretonska fiskare och lokalbefolkning, befinner sig i olika positioner längs vattenkanten. Kompositionen är mjukt lager-på-lager; i förgrunden står en man och fiskar medan två sitter med ryggen mot betraktaren. På andra sidan floden interagerar eller observerar tre figurer, vilket leder blicken över duken. Penseldragen är avslappnade men medvetna, med en lugn pastoral atmosfär. Färgpaletten är jordnära och dämpad – mjuka gröna, bruna och bleka blå – mot bakgrundens varmare bergssluttningar som skapar ett naturligt, stilla landskap.

Konstnären använder impressionistisk teknik där färg och form blandas med en känsla av omedelbarhet, men figurerna är tillräckligt definierade för att förmedla sin mänskliga närvaro och mål. Den subtila antydan om vind eller rörelse i träd och vatten ger liv utan att störa lugnet. Målad 1888 speglar verket en tid då landsbygdsliv och arbetets värdighet var uppskattade ämnen, och framhäver kopplingen mellan människa och omgivning. Den känslomässiga effekten finns i dess tysta värdighet och respektfulla betraktande av fiskarnas enkla, vardagliga tillvaro fylld av lugn och eftertanke.