Denna livfulla scen exploderar av energi och levande karaktärer, och fångar essensen av en traditionell festival där en folkmassa deltar i festligheter. Kompositionen är tät med olika figurer: dansare i vita klänningar som elegant snurrar, maskerade figurer och en blandning av glada och livliga uttryck som förmedlar en känsla av gemensam feststämning. En iögonfallande stor fana med ett uttrycksfullt ansikte dominerar bilden och drar blicken uppåt, vilket ger en surrealistisk känsla till samlingen. Den naturliga bakgrunden med höga träd och ett dramatiskt molnigt himmelslandskap förstärker scenens teatralitet. Färgpaletten är rik men något dämpad, dominerad av jordnära brun- och gråtoner med inslag av vitt och blått, där kontrasten mellan ljus och skugga betonar djup och rörelse. Penseldraget är löst men avsiktligt, vilket antyder rörelse och kaos utan att bli oordnat, och bjuder in betraktaren att känna karnevalens livfulla atmosfär.

Den emotionella tonen pendlar mellan festlig glädje och en underström av kuslig mystik, vilket speglas i de ansiktslösa maskerna och den allegoriska figuren på fanan. Historiskt skildrar verket en rit under karnevalen — en låtsasbegravning av en sardell, som symboliserar vinterns undanröjande och vårens återkomst. Verket fungerar både som en folkloristisk dokumentation av spanska seder och en djup utforskning av kollektiv katarsis, där humor, tradition och subtil social kritik kombineras med konstnärlig mästerskap.