Badad i ett mjukt, nästan eteriskt ljus fångar porträttet en ung kvinna vars sköra, bleka hy kontrasterar markant mot den djupa, sammetslena svarta bakgrunden. Hennes milda blick, lätt lutade huvud och rosiga läppar utstrålar en känsla av eftertanke och tyst allure. Konstnären använder mästerligt mjuka, svepande penseldrag för att framställa hennes bara axlar och urringning, draperade i ett genomskinligt tyg som tycks sväva omkring henne. Den vita blomman hon håller i handen tillför en känsla av oskuld och symbolik, och skapar en subtil kontrast till de mörka tonerna runt figuren.

Kompositionen är elegant enkel men djupt uttrycksfull, där motivet är centrerat för att omedelbart dra betraktarens blick till hennes ansikte och händer. Färgschemat är begränsat men rikt — varma hudtoner och de mjuka grå nyanserna av hennes sjal står vackert mot den mörka bakgrunden och förstärker djupet. Emotionellt känns porträttet intimt, som en inbjudan till ett stilla ögonblick av eftertanke eller ömtålig sårbarhet. Skapad 1912 reflekterar verket den sofistikerade porträttkonsten från sin tid, en förening av realism och impressionistisk mjukhet som framhäver såväl de fysiska som psykologiska lagren av dess motiv.