Målningen inbjuder till ett ögonblick av tyst kontemplation, en glimt in i en värld av stillsam skönhet. Tre figurer är hjärtat i den här scenen, var och en genomsyrad av en unik närvaro; två av dem står nära varandra, deras former graciöst sammanflätade. Hudtonerna, återgivna med en rik, jordnära palett, antyder en koppling till själva jorden. En figur, en kvinna som sitter i bakgrunden, vänder sig bort från betraktaren, hennes hållning antyder självbespegling eller kanske ett ögonblick av vila.

Konstnärens teknik är tydlig i de djärva penseldragen och den avsiktliga utplattningen av rummet; de levande, nästan onaturliga färgerna skapar en känsla av drömsk overklighet. Kompositionen, med sitt arrangemang av figurer, träd och en väv av rosa och gröna nyanser, leder blicken genom målningen med en nästan musikalisk rytm. Det är som om konstnären viskar hemligheter om ett dolt paradis, en plats där tiden har saktat ner till en sömnig takt, och världen badas i en evig solnedgång. Det framkallar en känsla av längtan, en längtan efter en enklare, mer harmonisk tillvaro.