Detta lugna och eftertänksamma landskap skildrar en tyst hamn där himmel och vatten möts i harmoni. Kompositionen domineras av en vit fyr till vänster, vars form starkt kontrasterar den mörka och stilla vattenytan nedanför. Till höger buktar en jordig, texturerad strand mjukt och leder blicken djupare in i scenen. Den vidsträckta himlen är en mjuk blandning av blått och dovt lila, med mjuka moln som färgas av skymningens eller gryningens milda ljus. Det stilla vattnet speglar himlens dis perfekt och ger betraktaren en nästan meditativ känsla. Den minimalistiska men avsiktliga penselföringen och den levande men ändå dämpade färgpaletten framkallar en känsla av både isolering och intimitet, och får oss att känna som om vi bevittnar ett flyktigt, heligt ögonblick i hamnen.

Konstnärlig teknik återspeglar tidigt 1900-talets postimpressionistiska stil, förenad med Vallottons precision och klarhet. Användandet av plana ytor och noggrann kontroll av färgövergångar ger scenen skärpa utan att överdetaljera, till förmån för en känslomässig atmosfär. Horisontlinjen är placerad lågt, vilket låter himlen dominera och inbjuder till en drömlik rymd. Verket framkallar ett eftertänksamt sinnestillstånd som harmonierar med teman om ensamhet, förgänglighet och fredlig samexistens mellan människa och natur, och fungerar som ett betydelsefullt och uttrycksfullt fönster mot den franska kustens lugna skönhet strax efter första världskriget.