Landskapet vecklar ut sig framför oss, en gobeläng vävd med de mjuka nyanserna av en sen eftermiddag. Scenen domineras av en mjuk sluttning, vars yta är ett uppror av texturerade penseldrag, vilket antyder överflödet av gräs och vilda blommor. En stig slingrar sig nedåt och inbjuder betraktaren att resa in i målningen. Himlen, en duk av bleka blått och kräm, antyder skymningens ankomst och kastar ett lugnt ljus över hela kompositionen.

Blicken dras till förgrunden där en figur sitter, kanske vilar, kanske arbetar. Deras form återges med ett liknande löst penseldrag, som smälter in i omgivningen. Träden, utan löv, står som ömtåliga skelett mot horisonten, deras grenar sträcker sig mot himlen. Konstnärens mästerliga användning av färg skapar en känsla av djup och atmosfär, vilket gör att betraktaren nästan kan känna den svala brisen och lugnet på landsbygden. Den övergripande effekten är lugn och kontemplation, ett ögonblick fångat i tiden.