I detta slående verk dras betraktaren genast till det känslosamma ansiktet på en ung kvinna, vars ansikte ramas av en typisk vit hätta av sin tid. Vincent van Gogh, med sina ovanliga penseldrag, kontrasterar rika jordtoner mot dämpade bakgrunder och får ämnets bleka hud och uttrycksfulla drag att framträda. Konstnärens uttrycksfulla teknik fångar essensen av Gordina de Groots karaktär, och kontrasterar hennes stoiska uttryck med en nästan påtaglig sårbarhet som väcker empati. Varje penseldrag är avsiktligt, men förmedlar en känsla av spontanitet och bjuder in oss att betänka de otaliga berättelser som döljer sig i hennes blick.

Kompositionen är avsiktligt enkel: hennes direkta blick engagerar betraktaren och skapar en intimitet som är både oroande och vacker. Van Goghs användning av ljus spelar över hennes ansikte, belyser hennes ögon och understryker hennes naturliga drag, medan färgens struktur talar om konstnärens känslomässiga engagemang i sitt ämne. Denna porträtt är inte bara en representation, utan ett fönster till själen hos en kvinna från en svunnen tid; den förkroppsligar de strider och den uthållighet som reflekteras i nyanserna av hennes uttryck. Historiskt sett lyfter sådana verk fram den sociala kontexten under 1800-talet, där kvinnor ofta begränsades till hushållsroller, men i detta porträtt finner Gordina en röst som ekar genom tiden, ett bevis på hennes existens och styrka.